Denne uken har forhandlingene i FNs narkotikakommisjon #CND65 pågått. Torsdag 17. mars arrangererte vi et Side Event om Nordiske debatter og prosesser om kriminalisering og avkriminalisering. Og om erfaringer vi kan trekke av dette. Med eksempler fra Sverige, Island, Finland og Norge.
Exploring the status of Nordic models of criminalization and decriminalization of drug use – which consequences these processes have had and how changes in direction have challenged the perspectives of politicians, society and the general public at large (YouTube). Speakers: - Henrik Tham, Professor Emeritus, Stockholm University - Svala Jóhannesdóttir, Harm reduction specialist and advocate (IS) - Veronika Honkasalo, Member of Parliament of Finland - Arild Knutsen, Norwegian Association for Humane Drug Policy (FHN) Moderated by: Marie Nougier, Head of Research and Communications, International Drug Policy Consortium (IDPC)
Debatten om rusreform er høyst aktuell, også i våre naboland.
På Island har avkriminalisering vært oppe til Alltinget 3 ganger.
I Finland har en ekspertgruppe ved det Nasjonale Instituttet for Helse og Velferd (THL) anbefalt reform. Og en underskriftskampanje signert av 50000 for avkriminalisering av Cannabis er til behandling i Riksdagen.
Også i Sverige raser debatten. En av landets fremste kriminologer, Henrik Tham, har nettopp publisert en aktuell bok om Nordisk ruspolitikk, som heter Retreat or Entrenchment?: Drug Policies in the Nordic Countries at a Crossroads.
Det er 3. året Foreningen for human narkotikapolitikk arrangerer Side Event på CND. I 2021 arrangerte vi et Side Event med tittelen: "Addressing the harms of criminalisation and policing with criminal justice and drug policy reform" (Youtube)
Eventet i 2020 handlet om Fruktene av samarbeid mellom myndighetene og sivilt samfunn (YouTube). Der var Carl-Erik Grimstad og Arild Knutsen med i panelet.
John Melhus, tillitsvalgt i FHN, er kontaktperson for arbeidet knyttet til FNs narkotikakommisjon.
Arild Knutsens innlegg på årets event:
In February 2021 a conservative government in Norway suggested a model for decriminalization. I remember so clearly when I was talking about this at a side event here at CND last year. We were awaiting the opposition's response the very same day, and I said then that it was so exciting, it was a thriller.
Even though the opposition did turn the suggestion down and later on formed a government, it still is a thriller. Due to the findings of the Drug reform committee, the previous Government's proposal and the debate that followed, changes have come in motion, both in attitudes and practices that we did not even foresee.
It all started by a majority of the representatives in Parliament making it clear in desember 2017, that they wanted to transfer the reaction to drug use from justice to health. Civil society was the driving force behind this drug reform and was strongly included in the process.
The slogan “Support. Don’t punish” was finally embraced, but unfortunately with different understandings of the word support. The slogan for the Norwegian drug policy reform was “From punishment to help”, some understood this as decriminalization and others understood it as a policy where punishment is replaced by treatment, to stop using. Drug treatment.
So what happened during the discourse was that drug users were divided into three constructed groups. 1. Young and experimenting drug users. 2. Adult recreational users. 3. People with severe drug dependence.
The majority of the Parliament thought that they should replace punishment with treatment for persons with severe drug dependence, but they opposed decriminalization as such because they still thought that we should maintain the criminal responsibility for young experimenting drug users and adult recreational users.
The logic behind this thinking is that young people don’t always know what’s for their own good, so they must be forced into a control based follow up, with urine tests and conversations for up to a year to avoid punishment. And if drug use is again detected, punishment must again be considered.
And they think that adult recreational users must bear the burden of punishment, because they should take the responsibility for the problems that the illegal trade makes.
And they think that those with severe drug dependence should be considered as so sick that they are not liable, but to be put in a category with children and mentally disabled and therefore they should not be punished.
The governments drug policy reform was turned down because of these, in my opinion,
stigmatizing attitudes,
This political abdication of responsibility
And this unfortunate construction of groups of drug users.
Even though, the Parliament did make some changes. From now on, less serious drug offences shall be deleted from the criminal record after three years.
And a “good samaritan law” has been implemented. Which says that one shall not be in risk of being punished for drug use or possession when people call for help in situations where someone is in danger, like for instance in overdose situations. So that they will no longer hesitate to call for help.
But after this, there has also happened a lot of other changes.
Drug testing of students and pupils is finally settled as against the law and therefore the practice is finally stopped.
Also an old tradition with police bringing their dogs to schools to find drug users among the pupils and drag them out to arrest, and to have them kicked out of school, has finally come to an end.
And finally it now sparks an outrage when people hear that those who express a wish for a more liberal, or humane, drug policy are being harassed by police and child welfare services and so on.
There are several things that is happening, that shows that the attitude in the society is slowly shifting in a way where the criminal response is transferred from people using drugs and over to those who are treating drug users bad.
One of the more exciting changes is that the police now are forced to change the way they treat drug users upon arrest.
During a hearing at The Parliament in March 2021, the main opposition to reform, police organizations and police representatives warned that decriminalization would rob them from their “tools” to “prevent” drug use. What they meant about their “prevention tools” was to take urine samples, search cell phones and search homes, when they suspected drug use. So that they could find who provided them the drugs.
The Attorney General reacted strongly and then wrote a letter to the police, explaining that they do not have the authority to use such privacy-infringing measures if suspected drug use. And now this search practice is the subject of an investigation. Also Norway's Human Rights Institution has reacted on this practise, stating that it seems to be a violation of both Norwegian laws and The European Convention on Human Rights.
In my view, one of the most interesting things that has happened, is that the court system itself has started reducing penalties in drug cases. In some cases changing sentences from months in prison to a few weeks suspended sentence. The reasons behind this seem varied but one of the main ones is that, if all parties in Parliament agree that people with drug dependence should not be punished but helped, how can the court system continue to punish? Within the court system it has also been expressed that punishment for drug use is pointless.
And five days from now, march 22, The Supreme Court will decide whether criminalizing people with drug dependence is a violation of the Constitution.
There is a great chance that they will come to the conclusion that it is.
On one hand some say that the parliament cannot have a policy without equality before the law. So therefore we cannot decriminalize just for some. On the other hand some say that we cannot criminalize people with drug addiction because the majority of the Parliament is against it - and therefore we can not criminalize other groups of drug users either.
Another important question that is raised is: Who is to decide whether a drug dependence is severe enough so that they won't be punished?
In addition to all this, five political parties at the Parliament have suggested a rematch for the drug policy reform, so the groundbreaking debate is still ongoing. And the municipal authorities in the Capitol, Oslo, are working to get permission to have a local pilot tryout for decriminalization.
So this is where we are at the moment. When the big debate about decriminalisation started, peoples eyes where opened. Different parts of society began to evaluate itself. It gave birth to rethinking what had been considered as right and wrong for decades.
So to conclude, the debate about decriminalization is not something to fear, but an opportunity for growth and human compassion, and believe me the situation, it still is an ongoing thriller.
Tidningen Syre 11. juni 2021: Norge sa nej till omtalad narkotikareform - men än lever hoppet: "Vi kommer at vinna" skrevet av Charlotte Wester.
Norska Stortinget gav rött ljus till regeringens rusreform, där en omdiskuterad del var att avkriminalisera en mindre mängd narkotika. Arild Knutsen, Foreningen for human narkotikapolitikk, är besviken över att förslaget inte godkändes. ”Det här var ytterligare ett hinder på vägen men vi är inte vid vägs ände. Vi kommer att vinna”, säger han.
I våras lade Norges högerliberala regering fram sitt förslag till ny narkotikapolitik, grundad i den statliga utredningen Rusreform – fra straff till hjelp från 2019. I rusreformförslaget betonade regeringen ett fokus på vård och som en del av rusreformen skulle innehav av mindre mängder narkotika; som 10 gram cannabis och 2 gram heroin, kokain eller amfetamin, inte straffas men fortfarande vara otillåten.
Men regeringen lyckades inte samla en majoritet bakom förslaget, som röstades ner i parlamentet den 3 juni.
– I dag ställde sig majoriteten i Stortinget på fel sida av historien. Vi hade en sällsynt möjlighet att gå från straff till hjälp i narkotikapolitiken, men Arbeiderpartiet visade tyvärr sitt sanna jag och röstade emot, tillsammans med Senterpartiet och Fremskrittspartiet. De kommer att fortsätta i gamla fotspår, sade liberala Venstres partiledare Guri Melby i ett uttalande.
Arild Knutsen, ledare för Foreningen for human narkotikapolitikk och med erfarenhet av missbruk, har under årtionden arbetat för en ny narkotikapolitik.
– Regeringen föreslog en klok, strikt och humaniserad modell där straffuppföljningen skulle ersättas med ett lätt förpliktigande erbjudande om hjälp. Tyvärr var majoriteten i det politiska Norge inte mogen för reformen, säger han.
Inspirationen till rusreformen kommer från Portugal, som 2001 genomförde en avkriminalisering och där personer som påträffas med små mängder illegala droger för eget bruk inte straffas utan kallas till ett obligatoriskt samtal med en avrådningsnämnd. Narkotika är fortfarande olagligt, liksom langning och smuggling.
– Debatten i Norge har tyvärr präglats av missförstånd. Reformen har ansetts för liberal och avkriminalisering har förväxlats med legalisering, det senare har ansetts bagatellisera problemen med droger, säger Arild Knutsen.
Avkriminalisering, som innebär att sluta lagföra människor som påträffas med mindre mängder illegala droger, förväxlas ofta med ett annat begrepp: legalisering, som betyder att göra narkotika lagligt att använda, inneha, köpa, sälja och producera.
Röster från Stortingets mindre partier; Sosialistisk Venstre, Miljøpartiet de Grønne och Rødt räckte inte för att godkänna reformen. Inför omröstningen sökte regeringen stöd från oppositionen och det socialdemokratiska Arbeiderpartiet, AP, lyfte frågan på sitt landsmöte i april men då röstade en majoritet nej.
Enligt NRK var AP splittrat men partiledaren Jonas Gahr Støre emot en generell avkriminalisering.
– När narkotika är förbjudet tycker jag att det borde få en konsekvens att ha och köpa droger, sa partiledaren i sitt tal på landsmötet, rapporterade norska public service.
– Vi kommer att hjälpa narkomaner som behöver det och vara solidariska med dem som inte befattar sig eller ska befatta sig med droger.
Från partiet föreslogs strafflindring endast för grava missbrukare, något som Arild Knutsen menar inte går att göra verklighet av.
– Det innebär ett brott mot den konstitutionella principen om jämlikhet inför lagen och dessutom är det mycket svårt att se hur de i praktiken ska göra skillnad mellan grupperna. Så AP:s förslag antogs inte heller, och det innebar att straffspåret kvarstår för alla, säger Arild Knutsen.
Den norska nykterhetsrörelsens paraplyorganisation Actis har delvis varit splittrad i synen på avkriminalisering, enligt Drugnews.
– Det finns olika tolkningar om vad avkriminalisering innebär, vi såg det som ett möjligt verktyg, inte ett mål, för att minska skador och drogproblem. Det är bra att vi nu får ett avslut efter långa heta diskussioner i samhället och kan gå vidare. Men frågan är inte död i Norge efter Stortingsbeslutet, utan kan återkomma snart igen, säger Stig Erik Sørheim, internationell talesperson på Actis, till nyhetssajten.
Enligt Actis la rusreformförslaget för stort fokus på svårt beroende personer och för litet på ungdomar. Dessutom sköts inte tillräckligt med resurser till kommuner för samtal med rådgivningskommittéer, behandlingsinsatser och prevention.
Men Arild Knutsen menar att regeringen var öppen för att förhandla om resurser.
– Det är sant att regeringens reform inte fick majoritet, delvis på grund av att den inte inkluderade resurser för vård och behandling. Samtidigt har denna regering förstärkt vård och behandling mer än någon annan tidigare, bland annat har den halverat väntetiden för behandling sedan den tog över 2013.
Även om reformen gavs tummen ner fick ett par förslag om uppmjukningar av narkotikalagen gehör från Stortingets ledamöter. Till exempel beslutades att mindre narkotikabrott ska kunna tas bort från straffregistret efter tre år, om inte brott tillkommit under perioden. En så kallad barmhärtighetsregel införs också. Det innebär att om personer i akuta situationer larmar ambulans och hjälper till inte ska åtalas för användning och mindre innehav.
– Det beslutades också att utreda en straffsänkning. I dag är straffsatsen för användning och innehav för eget bruk, böter och/eller fängelse i upp till 6 månader. Det ska nu utredas om straffsatsen kan sänkas till endast böter, säger Arild Knutsen.
Enligt honom kan både debatten om reformen och besluten påverka polisens ingripande vid brottsmisstanke.
– För det har väckt starka reaktioner att polisen, också på öppen gata, visiterar folk in på kroppen, går igenom mobiltelefoner, gör husrannsakan, tar blodprover och övervakade urinprover i jakten på droger. Detta är mycket integritetskränkande åtgärder och egentligen inte lagligt för en misstanke om ett brott som leder till mindre än sex månaders fängelse.
Stortinget beslutade även om att det ska finnas tillgång till kriscentertjänst med anställda som har tvärvetenskaplig yrkeskompetens om beroende och våld, krav på specialkompetens på beroende inom barn- och ungdomspsykiatrin samt en eftervårdsreform för att beroende på ett systematiskt sätt ska få hjälp att inte återfalla i missbruk, enligt Arild Knutsen.
– Allt detta är bra, men vi är extremt besvikna över att regeringens narkotikareform inte fick majoritet i Stortinget. Men med den omfattande dokumentation som vi har i dag – en grundlig utredning och nya forskningsrapporter – vet vi att straff inte förhindrar drogande utan leder till stigma, marginalisering och ökad brottslighet, säger han.
Les artikkelen i Tidningen Syre her.
Alle fortjener et godt liv, alle burde ha rett til behandling, men i Norge har en bare rett til vurdering om behandling.
I fjor deltok tusenvis av mennesker i 205 byer i 93 land for å kreve bedre narkotikapolitikk forankret i folkehelse og menneskerettighetene.
Vi er på god vei til å slå fjorårets rekord, så bli med å vis din støtte på FNs internasjonale dag mot rusmisbruk og narkotikasmugling.
For ditt bidrag vil ikke bare være med på å sette en ny rekord, men det vil også være med på å gi et håp for de familiene som lider grunnet rusavhengighet.
Hvordan du kan bidra:
Husk at uansett hvor du befinner deg så kan du bidra ved å tagge bildene med: #supportdontpunish og #fhn_ngo
Vi i Foreningen for human narkotikapolitikk Hordaland og proLARNETT håper du tar deg tid til å støtte denne internasjonale markeringen, og besøk gjerne Support Don't Punish nettsiden for mer informasjon eller for å se de tusenvis av bildene som allerede er blitt publisert.
PS: 26. Juni er en årlig markering, men du kan også vise din støtte alle andre dager året rundt 24/7.
Foreningen for human narkotikapolitikk i samarbeid med proLARNETT vil avholde en markering på Verdens narkotika dag (26 juni) i Oslo ved Stortinget.
