Tidningen Syre 20. mars 2021: Norge vil avkriminalisera bruk av narkotika, skrevet av Charlotte Wester.
Norges regering presenterade för en månad sedan förslaget till en ny narkotikapolitik som bland annat innebär avkriminalisering av eget bruk av narkotika. Charlotte Wester har tittat närmare på förslaget, vad det skulle innebära och hur det kommer sig att Norge, som har haft en politik som liknat Sveriges, nu ser ut att helt ändra inriktning.
Maria Jahrmann Bjerke, statssekreterare till hälsominister Bent Høie från det konservativa partiet Høyre, säger att det viktigaste med reformen är att människor med ett narkotikaberoende ska få hjälp, inte straff.
– Vi vet genom den statliga utredningen att straff inte hjälper människor med ett missbruk och dessutom har många negativa konsekvenser. Kort sagt, beroende är ett hälsoproblem och inte en kriminell handling, säger hon.
Det aktuella reformförslaget bygger på slutsatser i utredningen Rusreform – fra straff till hjelp från 2019, som bland annat föreslog att eget bruk av narkotika inte längre ska vara straffbart.
I Norge är narkotikabruk i dag ett brott och polisen kan vid misstanke söka efter droger på personer eller i deras hem, enligt tidningen Vice.
”Misstänkta som verkar berusade kan anhållas och tvingas att urinera under observation. Att pissa positivt kan leda till böter på upp till 10 000 kronor, indraget körkort och, för föräldrar, inblandning från socialtjänsten.”
Utöver avkriminalisering innehåller reformen satsningar på beroendevård och förebyggande arbete.
– Vi har lagt förslaget som kommer att behandlas i Stortinget under våren men vi vet inte om en majoritet stödjer förslaget. Det bygger på att något eller några av de andra partierna stöttar reformen och det har varit olika signaler, säger Maria Jahrmann Bjerke.
Sedan 2013 är Høyreledaren Erna Solberg statsminister i en borgerlig minoritetsregering och sedan 2020 ingår socialliberala Venstre och och Kristelig Folkeparti i koalitionen.
Maria Jahrmann Bjerke säger att Sosialistisk Venstreparti och Miljøpartiet De Grønne har stött reformen, vilka tillsammans med regeringen inte utgör en majoritet i den norska riksdagen. Senterpartiet har uttryckt det motsatta.
Till tidningen Verdens gang uppger Senterpartiet att avkriminalisering skulle göra det lättare för kriminella gäng att rekrytera säljare och leda till ökat missbruk i befolkningen, rapporterar Göteborgs-Posten.
– Vi menar att det är nog med droganvändning i Norge med alkohol, så vi behöver inte ännu mer droger, säger partiledaren Trygve Slagsvold Vedum till tidningen.
Enligt Maria Jahrmann Bjerke innebär inte en avkriminalisering att -narkotikaanvändningen kommer att öka.
– Vi har inte sett belägg för att det skulle vara så. Den statliga utredningen har noga undersökt de studier som finns på området och inte funnit grund för att de ändringar som vi föreslår skulle leda till ett ökat bruk av narkotika i samhället.
Hon säger att reformen i sig är en satsning på förebyggande arbete och kan bidra till att fler unga får hjälp.
– Det vi vet är att många barn och unga inte söker hjälp för missbruk för att hotet om straff hänger över dem, säger Maria Jahrmann Bjerke.
I reformen ryms även informationskampanjer mot barn och ungdomar.
– Vi har till exempel haft en omfattande kampanj om cannabis där vi problematiserar vad unga läser på internet med fakta om vad cannabis kan ha för negativa effekter på till exempel hjärnans utveckling.
Hon säger också att unga från utsatta områden i högre grad straffas för narkotikabrott, vilket leder till problem med att få arbete och bostad.
– Unga som bor på Oslos östkant, områden som är präglade av invandring, sociala problem och lägre status, blir oftare straffade för användning och innehav än de från mer resursstarka delar.
Maria Jahrmann Bjerke säger att förslaget på narkotikareform är ett resultat av en lång utveckling som gått från en bestraffande till en mer human narkotikapolitik.
– Förslaget går också i linje med internationell utveckling och allt fler länder går i en riktning mot skade-reduktion och att möta beroende med hjälp. Det rekommenderas av FN:s kontor för narkotika och brottslighet, EU:s narkotikabyrå och Världshälsoorganisationen, WHO, säger hon.
FN:s kontor för narkotika och brottslighet (UNODC) har bland annat gått ut med att det finns ett alltför starkt fokus på brottsbekämpning på bekostnad av folkhälsoperspektivet. WHO har gått ett steg längre och uppmanat till avkriminalisering av eget bruk.
Enligt Maria Jahrmann Bjerke är i dag många representanter ”eniga om att kriget mot narkotika har varit misslyckat”.
– Kanske det avgörande i Norge var att nuvarande hälsominister Bent Høie på partiets landsmöte 2017 förespråkade en vändning av Høyres politik. Då gick partiet in för att avkriminalisera användning och innehav av narkotika. Många pekar på att bakgrunden var att alla brukarorganisationer för första gången var helt eniga om detta: att straff inte hjälper dem som är beroende, säger hon.
Förslaget presenterades på en pressträffden 21 februari, där beskrev Bent Høie sin syn på straff för unga.
– Några menar att hot om straff eller olika typer av tvång är viktigt för att fånga upp unga som är på väg in i ett beroende. Jag håller inte med och menar att unga kan motiveras till ändring utan tvång eller hot om straff, säger han.
Även han pekade på att regeringen vill satsa på barns och ungdomars hälsa till exempel genom ökad skolhälsovård, fler psykologer i kommunerna och fler uppsökande team.
Både han och kunskapsminister Guri Melby, från Venstre, betonade att reformen inte handlar om en legalisering – utan avkriminalisering – av narkotika.
– Med förslaget upphävs alltså straff för bruk och innehav av mindre mängder narkotika. Det är fortsatt förbjudet men inte längre straffbart. All annan hantering av narkotika ska bestraffas på samma sätt som i dag, säger Bent Høie.
Polisen kommer även fortsättningsvis att kunna beslagta narkotika, oavsett mängd, och behålla ”många av sina verktyg, men i ett tillägg får de och inte minst hälso- och sjukvården ett nytt”, enligt honom.
– Om en person påträffas med narkotika för eget bruk ska denne åläggas att möta en kommunal rådgivare för att gå igenom skadliga konsekvenser av narkotikabruk, kartlägga, följa upp och få hjälp med vård. Om personen är under 18 år kommer vårdnadshavare som regel att underrättas, säger Bent Høie.
Han förklarade att mötesplikt ska gälla och att böter på upp till 2 400 norska kronor kan skrivas ut till den som uteblir. Det ska dock inte ges till dem där avgiften ”innebär en orimlig tyngd” för ekonomi eller livssituation.
– Var ska gränsen gå för att slippa straff? Å ena sidan behöver tröskel-värdena vara så höga att personer som lider av missbruk inte ska straffas för eget bruk. Å andra sidan, sätter vi tröskeln för högt kan de som säljer undgå straff och bidra till att narkotika blir mer tillgängligt för unga, säger han.
En person kan enligt lagförslaget ha tre preparat och upp till två gram heroin, kokain eller amfetamin, 0,5 deciliter GHB, ett milligram LSD, 0,5 gram MDMA, 10 gram cannabis, 20 gram drogklassade svampar, 500 gram khat eller 15 doser läkemedel som används i berusningssyfte.
På pressträffen beskriver Venstres partiledare Guri Melby rusreformen som ”den viktigaste socialpolitiska reformen i ny tid”.
– Vi har kämpat för en mer human narkotikapolitik i tiotals år och i denna regering har vi fått den.
Hon pekar på Portugal, som 2001 införde att personer som använder eller har på sig små mängder för eget bruk inte straffas utan kallas till ett obligatoriskt samtal med en så kallad avrådningsnämnd. Narkotika är fortfarande olagligt, liksom langning och smuggling.
Efter avkriminaliseringen minskade antalet narkotikadödsfall men har sedan ökat igen. Ökningen tillskrivs också andra orsaker, som ökad smuggling och internethandel.
– Vi har lärt oss att straff inte fungerar, utan tvärtom kan göra saker värre. Det gör det svårare för dem som har missbruksproblem att söka hjälp, svårare för anhöriga att upptäcka drogproblem och det bidrar till utstötning och stigmatisering av sårbara människor, säger Guri Melby.
Att vara beroende innebär att inte längre kunna styra intaget.
– Vi ska inte längre stå och se på när folk förnedras och förödmjukas och kallas kriminella när de är sjuka. Norsk politik ska inte längre baseras på vad vi känner och tror.
Guri Melby berättar att målet om ett narkotikafritt samhälle upphörde med regeringens handlingsplan 2003.
– Då ersattes den gamla visionen med ett mer realistiskt mål, nämligen att reducera de negativa konsekvenserna av narkotikabruk, säger hon.
På frågestunden får ministrarna frågor om gränser för de mängder som tillåts utan straff, som har sänkts jämfört med förslaget i den statliga utredningen. Regeringen föreslår till exempel 2 gram vardera av heroin, kokain och amfetamin istället för 5 gram.
Guri Melby svarar att tröskeln ska vara hög för att unga ska hålla sig borta från droger. De sänkta gränserna kan också vara ett svar på tidigare kritik från polisen och för att öka sannolikheten för stöd från oppositionen.
Såväl Bent Høie som Guri Melby tackar i sina anföranden avslutningsvis två representanter från brukarföreningar, som den senare beskrev har ”drivit debatten och bidragit till att ändra människors attityder”: Arild Knutsen, Foreningen for human narkotikapolitikk, och Kenneth Arctander Johansen, Rusmisbrukernes interesseorganisasjon.
Arild Knutsen är ledare i Foreningen for human Narkotikapolitikk och har själv kämpat med missbruksproblem i många år. Han har skrivit boken Från förbud till förnuft, kampen för en ny narkotikapolitik.
– Vad i all världen är det som har skett? Det är speciellt att Norge går fram med en ny rusreform för vår politik har varit väldigt lik Sveriges. I världssammanhang har vi gått från en ytterlighet till att bli progressivt och kunskapsbaserat, säger han.
År 2004 kom den första narkotikareformen i Norge.
Syftet var att ge personer med tungt missbruk bättre sjukvård, mer omfattande och individualiserade insatser. Ansvaret för missbrukarvården överfördes från fylkena, motsvarande svenska regioner, till staten. Det beskrev en svensk utredning från 2005.
– Det var inte kontroversiellt i Norge utan man ville etablera substitutionsbehandling. Till och med Fremskrittspartiet var positiva till den här typen av reform, säger Arild Knutsen.
Substitutionsbehandling innebär att ersätta illegala preparat med ett legalförskrivet narkotikaklassat läkemedel till människor med ett problematiskt bruk, som en del av en behandling.
Enligt Arild Knutsen inträffade en viktig händelse 2008, efter att Oslo kommun ville slå igen det första injektionsrummet som hade etablerats 2005. Där kunde missbrukare injicera heroin under övervakning av personal och utan att riskera bestraffning. Orsaken uppgavs vara få användare.
– Då samlades aktiva och tidigare brukare till en stor demonstration på Karl Johan, Oslos paradgata, där slottet, stortinget och centralstationen ligger, med plakat, banderoller och skanderade. När vi kom fram till Stortinget tog Siv Jensen, Fremskrittspartiets ledare, kontakt med oss och sa: ”Ni ska inte upp till stortinget, ni ska in. Det är orättvist, alla andra intresseorganisationer har fått komma in i stortinget men inte ni, så varsågod! Nu ska vi politiker göra något vi inte är vana vid, vi ska lyssna.” Där stod vi, i stortinget, under två timmar och kämpade för vår sak. Och det blev en historisk vändpunkt.
Aktionen uppmärksammades av medierna. I norsk tv 2 lyftes att ”jakten på narkomaner är slöseri med polisens resurser och trampar på missbrukarnas integritet”.
– Det slutade med att det infördes försök med heroinassisterad behandling och injektionsrummet stängdes inte.
Därefter fick Arild Knutsen flera utmärkelser, däribland Årets medborgare av Aftenposten. Själv pekar han på andra som har påverkat utvecklingen, som den tidigare politikern Thorvald Stoltenberg (1931–2018) vars dotter Nini Stoltenberg (1963–2014) var heroinmissbrukare.
– Hennes öppenhet om sina problem hjälpte till med att ta bort mycket av skammen, säger Arild Knutsen.
För norsk tv 2 berättade Nini Stoltenberg om sitt bruk och hur det i hennes fall ledde till ett missbruk i 30-årsåldern. Efter att hon var nära att dö genomgick hon behandling och levde ”mer eller mindre drogfri” resten av livet, enligt Wikipedia.
– Thorvald Stoltenberg fick många kända personer till att stödja en avkriminalisering, genom att diplomatiskt beskriva frågan som en överföring av ansvaret från rättsväsendet till hälsoområdet istället för att benämna det avkriminalisering. Tiden var inte mogen, säger Arild Knutsen.
Att Norge länge låg i topp på den europeiska listan över flest narko-tikadödsfall, efter Estland och Sverige, tillsammans med ett växande underlag från länder som har avkriminaliserat spelade också roll för utvecklingen, enligt honom.
Arild Knutsen berättar att en annan händelse skedde 2016, när flera brukarorganisationer gick tillsammans i ett upprop i Dagbladet för en avkriminalisering.
– Då gav Bent Høie svar i Dagbladet att han ändrat inställning och nu stödde uppfattning om behov av hjälp i stället för straff och att han inte hade forskningen på sin sida gällande straff för bruk och innehav av droger, säger Arild Knutsen.
Fram till nu hade Bent Høie varit kritisk till en avkriminalisering och Arild Knutsen berättar att de två hade debatterat frågan i över tio år.
– Sedan tillsattes en utredning 2018 och i december 2019 kom Rusreform – fra straff till hjelp, en norsk offentlig utredning på 416 sidor beställd av regeringen, där forskning är sammanställd från 20 länder. Framför allt Portugal har studerats. Rapporten visar tydligt att frågan om att straffa mer eller mindre inte har någon effekt alls på narkotikaanvändningen, säger han.
Vad tänker du kring Sveriges narktikapolitik?
– Sverige är konservativt och vill inte se en avkriminalisering men jag tror att Sverige kommer att påverkas av Norge och omvärlden, även om det kan ta tid, säger Arild Knutsen.
Sveinung Rotevatn, vice partiledare för Venstre, säger att partiet under många år har kämpat för att göra Norges narkotikapolitik ”mer human”.
– Oavsett om det handlar om att ge miljarder till uppföljningen av drogmissbrukare, att tillåta substitutionsbehandling för tunga missbrukare eller injektionsrum som förhindrar överdosdödsfall. För oss var detta ett viktigt genombrott i regeringsförhandlingarna med bland andra -Høyre, säger han.
I Sverige är ett argument att avkriminalisering kan leda till ökat narkotikabruk, hur ser ni på det?
– Det ligger ett omfattande faktaunderlag bakom detta förslag. Väldigt lite tyder på att en avkriminalisering kommer att öka droganvändningen enligt de erfarenheter som finns i andra länder, till exempel Portugal. Vad vi däremot vet är att straff inte minskar droganvändningen i samhället. Tvärtom kan straff ibland skada mer, säger Sveinung Rotevatn.
Det tredje regeringspartiet Kristelig folkeparti deltog inte i pressträffen den 21 februari och gick samtidigt ut i Verdens gang med att partiet endast stödjer reformförslaget som en del av kompromiss med regeringen.
Rusreformen har skapat debatt i Sverige. För drygt ett år sedan beslutade ett enigt socialutskott att regeringen bör utvärdera den nuvarande narkotikapolitiken. Men dagen efter stängde socialminister Lena Hallengren (S) dörren till att utreda avkriminalisering.
Socialutskottet ville se ”en noll-vision när det gäller dödsfall som orsakas av narkotika”. Enligt EU:s senaste narkotikarapport från 2020 har Sverige högst narkotikadödlighet i EU.
Folkhälsomyndigheten, Sveriges kommuner och regioner och Svensk förening för beroendemedicin har förordat en utredning med avkriminalisering.
– Jag ändrar inte uppfattning för att Folkhälsomyndigheten kommer med det här förslaget, sa Lena Hallengren till SVT nyheter 2020.
Kristina Nilsson (S), vice ordförande i socialutskottet, bekräftade till SVT nyheteratt narkotikalagstiftningen ska utvärderas men inte avkriminaliseras.
– Det finns många andra väsentliga delar vi kan titta på förutom det. Till exempel hur vård och behandling fungerar, uppgav hon den 11 februari 2021.
När Syre kontaktar henne hänvisar presstjänsten till tidigare uttalande och att regeringen följer utvecklingen i Norge men inte vill se en avkriminalisering i Sverige.
Narkotikapolitiskt center, NPC, som står nära den svenska nykterhets-rörelsen, beskriver sig ha en human, restriktiv narkotikapolitik. I rapporten Avkriminalisering av narkotika (2020) framkommer slutsatserna att avkriminalisering i sig inte verkar sänka den narkotikarelaterade dödligheten och att en ”ambitiös satsning på vård och behandling sannolikt spelade en avgörande roll för positiva resultat i Portugal”.
Nätverket drar inte slutsatsen i medlemstidningen Accent att avkriminalisering leder till sänkt narkotikadödlighet och ”samma spretiga bild” gäller droganvändandet efter avkriminalisering i tio undersökta länder. I tre av länderna (Belgien, Tjeckien och Italien) rapporteras att en minskad andel av befolkningen använt narkotika under det senaste året jämfört med innan avkriminaliseringen. Från sex länder (Estland, Kroatien, Luxemburg, Slovenien, Spanien och Schweiz) rapporteras en ökning.
– Varje enskilt land har många faktorer som påverkar och det är svårt att greppa med en sån här enkät. Avkriminaliseringen är bara en faktor av många, säger Peter Moilanen, chef vid NPC till tidningen.
Anders Schröder, före detta riksdagsledamot för Miljöpartiet, arrangerade under sin tid i riksdagen seminariet Bortom repressiva åtgärder – alternativ för att motverka skador av narkotika, vilket rönte uppmärksamhet.
Han säger att Sveriges narkotikapolitik ”långsamt går i rätt riktning”.
– Från att skadereducering var helt tabu för 15 år sedan är i dag en del åtgärder, som sprututbyte och substitutionsbehandling, självklart. Men skepsis kvarstår mot andra åtgärder, som injektionsrum, och motståndet mot avkriminalisering är en kvarleva från den tiden.
Han lyfter fram att till 1980-talet växte antidrogorganisationer sig starka i Sverige och bidrog till införandet av kriminalisering av eget bruk, som gick igenom 1989.
– Socialdemokraterna var inledningsvis skeptiska till lagstiftning, och det fanns inte den konsensus för en lagstiftning som finns i dag, men sedan satte sig inställningen och i den båten sitter de kvar.
Kommer Sveriges politik att påverkas av Norges?
– Jag tror det. Eftersom norrmännen är så pass lika oss blir det svårt att säga att deras analys inte skulle ha bäring på den svenska situationen. Men Socialdemokraterna gillar inte att ändra sig, och vill och ser att de vinner väljare på att vara hårda mot knarket.
Han säger också att en utvärdering kan påverka.
– Det blir upp till de mindre partierna att det tillsätts en seriös utredning som kan titta på alla delar av narkotikapolitiken. Flera inom akademin har också sagt att de inte vill sätta sig i en riggad utredning så jag hoppas att det landar i en utredning där det finns frihet för att syna frågan, säger Anders Schröder.
Arild Knutsen (till höger) är ledare i Foreningen for human narkotikapolitikk och har själv kämpat med missbruksproblem i många år. Foto: Foreningen for human narkotikapolitikkMen ännu är det norska förslaget inte helt i hamn. Enligt Arild Knutsen, Fore-ningen for human narkotikapolitikk, behövs stöd från något av de större partierna – det socialdemokratiska Arbetarpartiet, AP, eller högerpopulistiska Fremskrittspartiet, FRP – för att passera i parlamentet.
Tror du att reformen kommer att gå igenom i Stortinget?
– Ja, jag tror det. Det är inte frågan om vi får en rusreform eller inte, utan i så fall i vilken modell, säger han.
Han beskriver de två partierna som ”halvvägs på reformen”.
– Arbetarpartiet och Fremskrittspartiet har uttalat sig för att avkriminalisera för tunga missbrukare. Men FRP vill inte att det ska gälla alla. AP ska ta upp diskussionen på sina landsdagar i april och har nog inte bestämt sig än, säger Arild Knutsen.
Les artikkelen i Tidningen Syre her.
Nettavisen debatt 17. mars 2021: Rusreformen vil beskytte våre ungdommer bedre, skrevet av Thomas Kjøsnes i Foreningen for human narkotikapolitikk.
Hvorfor tenker man fortsatt at dagens lovverk stanser de som vil prøve illegale rusmidler? Det er en fascinerende gjenstridig antakelse, til og med blant enkelte av våre forskere.
Denne forestillingen består selv om man ikke ser økt bruk som følge av liberalisering og avkriminalisering andre steder.
Enkelte av de strengeste landene, slik som Frankrike, ligger høyest i bruk. Nesten alle land har sett betydelig økt bruk over tid, helt uavhengig av lovgivningen, inkludert svært strenge Norge.
Norge ligger faktisk i europatoppen i bruk av MDMA (ecstasy), metamfetamin og på tredjeplass i dødelige overdoser. Vi hører hele tiden at Norge ligger lavt i bruk. Det er altså feil. For å komme til den konklusjonen, må man konsentrere seg om ett eneste tall; nemlig tallet på innrømmet bruk av cannabis blant 10’endeklassinger. Et tall som ikke sier oss noe om straffepolitikkens effekt, men heller at mange barn har gode oppvekstvilkår i Norge. Når man ser selv forskere forelske seg i dette tallet, og ignorere alt annet, da forstår man at svikten er systemisk.
Etter legalisering av cannabis, som er å gå enda mye lenger i liberal retning enn vår rusreform, har man sett nedgang i bruk blant mindreårige i både Canada og USA. Det skal sies at det sees litt økning blant godt voksne der man har frislipp til markedskreftene og det er lov å reklamere for cannabis, men det er å gå i motsatt grøft: Vi vet at reklame og prisvirkemidler virker. Men det utgjør neppe et folkehelseproblem å få litt økning blant voksne.
Forbudet vil bestå etter reformen, og det blir en reaksjon i form av obligatorisk rådgivning, men vi skal kvitte oss med selve straffen. Det er ikke uvanlig. Straffeloven er bare en liten del av norske lover. Den delen som er så alvorlig at vi mener vi har rett til å skade lovbryteren. Rus har aldri hørt til der.
Hvorfor skal ikke rådgivning være tilstrekkelig med alt det vi vet om straffens manglende effekt - og erfaringer fra andre land? Er det virkelig slik at vi ikke kan fortelle våre barn hva de får lov til, uten at vi samtidig forteller dem hva som er straffen? Slik er det ikke hjemme hos oss ihvertfall.
Hvis man ønsker å prøve, men er redd for å bli tatt, vil man ikke da uansett klare å finne en anledning til å prøve hvor risikoen for å bli tatt er nesten null? Det har allerede vært et ritual for hver generasjon å begynne å drikke uten at foreldre skal finne det ut. Og i tillegg få tak i alkohol selv om ingen har lov å selge til mindreårige.
Særlig overfor unge som ikke har helt utviklet evne til risiko- og langsiktig tenkning, er trussel om prikk på rullebladet en ganske svak demning mot eksperimentering. Kanskje står vi heller i fare for å sende signaler om at disse stoffene er mer fantastiske enn de er, siden vi må straffe folk for å hindre at noen prøver og blir helt oppslukte av dem.
Unge går gjerne i krigen for landet sitt; noen kjører det doble av fartsgrensen på landeveien; de stuper fra en klippe fordi vennene gjør det; de inntar stoffer selv om de har hørt at de vil ende opp som «narkomane», og de gjør tilnærminger til det motsatte kjønn. Hvorfor skal en mulig men lite sannsynlig bot og prikk skremme dem mer enn en rådgivningssamtale eller mer enn selve stoffene?
Les hele artikkelen her.
Norsk Sykepleierforbund støtter rusreformen, og prinsippet om at rusbruk skal møtes med hjelp, ikke straff. Konsekvensene av bruk og misbruk av rusmidler er noe de fleste sykepleiere møter i jobben sin. Vi ser mange av skjebnene dette skaper. Det former også engasjementet vårt.
Rusreformen regjeringen nylig la frem for Stortinget har potensial til å flytte fokus fra straff til helsehjelp. Reformen legger til rette for at mennesker med rusavhengighet skal få helsehjelp heller en straff. Sammen med teamkoordinator for mottaksenheten i Drammen kommune Ole Martin Nordaunet og leder i Foreningen for human narkotikapolitikk Arild Knutsen, snakker Lill og Silje om mulighetene og utfordringene som ligger i regjeringens rusreform.
Hør episoden her.
Michelle Muren har vært rusavhengig i 17 år. Hun mener tiden er overmoden for reform. Foto: Margret Helland
NRK 14. mars 2021: Flere Ap-lag sier nei til rusreformen, skrevet av Mats Rønning.
Flere fylkeslag i Arbeiderpartiet har sagt nei til regjeringens rusreform i helgen. Nå vil Porsgrunn-ordfører Robin Kåss heller starte helt på nytt med en egen rødgrønn modell etter valget.
– Gjennom å avkriminalisere vil folk få et annet syn på rusavhengige. Vi er ikke de farlige, skitne og ekle kriminelle. Vi er syke mennesker som trenger hjelp, sier Michelle Muren, som har ruset seg i 17 år.
Hun har ingen tro på at avkriminalisering i seg selv vil før til at flere unge begynner med narkotika.
– Nei, jeg tror det blir helt motsatt. Jeg opplever at mange ungdommer kommer dypere inn i rusmiljøet på grunn av at det er kriminelt, at politiet jager dem og at de blir utstøtt. De fullfører ikke skolen, får bøter og havner i fengsel. Vi må prøve en ny vei, sier hun.
NRK treffer Muren sammen med Arild Knutsen, som selv har mange år bak seg som rusavhengig. Nå leder han Foreningen for human narkotikapolitikk. Hans engasjement for avkriminalisering har vært så stort at helseminister Bent Høie (H) kalte lovforslaget «Lex Knutsen» da rusreformen ble presentert.
– Det blir ikke fritt fram med denne reformen. Politiet skal fortsatt kunne anholde brukere, ta beslag, og destruere stoffet. De som blir tatt må stille hos helse- og sosialfaglig personell, sier Knutsen.
– Jeg ber Arbeiderpartiet om endelig å få denne reformen i mål. Dette er en reform i Thorvald Stoltenbergs ånd, sier Knutsen.
Les hele artikkelen på NRK her.
Aftenposten 06. mars 2021: Arild Knutsen: – Jeg pleide å ha med hjemmelaget vin på barneskolen. Men narkotika? Aldri i verden, skrevet av Per Magnus Riseng. Foto: Paal Audestad.
Han gikk fra ett knivstikk til altfor mange sprøytestikk. Men i det siste har vinden blåst Arild Knutsens vei.
– Jeg savner rustrangen.
Arild Knutsen sitter foran 10.000 sprøyter.
– Den forventningsrusen. Dere kjenner dere sikkert igjen hvis dere har snust eller røykt eller drukket alkohol: «Åh, når jeg får den ølen i solen ...»
Sprøytene bak ham ligger nedpakket i pappesker, stablet i et hjørne av hovedkvarteret til Foreningen for human narkotikapolitikk (FHN), organisasjonen han startet i 2006 og har ledet siden.
Noen år har vært harde. De siste ukene har vært ekstatiske. I februar presenterte regjeringen sin rusreform der den foreslår at bruk og besittelse av mindre mengder narkotika ikke lenger skal straffes.
– Det sier veldig mye om Norge som samfunn at vi går i den retningen og faktisk begynner å bli en spydspiss, sier Knutsen.
I 15 år har han og FHN kjempet for at rusmisbrukere skal få mer hjelp og mindre – og helst ingen – straff. Noen av årene har lederen selv vært på kjøret. De fleste, inkludert de fire siste, har han vært nykter.
– Det er veldig rart, men jeg fikk det plutselig godt igjen i livet, og da ...
Han knipser for å vise hvor raskt det gikk å slutte denne siste gangen, før han henter frem et av de vante budskapene, om hvordan det ikke er menneskene, men omstendighetene rundt som fører til avhengighet.
Bak ham henger prisen Årets Oslo-borger 2009. Ved siden av Årets navn 2009 og Presselosjens toleransepris i 2010. Da han mottok Amnesty-prisen og Fagrådets pris for Godt rusfaglig arbeid i 2014, var han ruset på valium og speed. Han har stått i TV-debatter «på full speed-nedtur» og håpet at han ikke skulle besvime.
Det føles fjernt i dag. Nå kjenner han bare lykkerus over resultatet av mange års arbeid.
– Jeg får lov til å oppleve en endring, en sprekk som bare brister seg større og større i en mur som før var totalt ugjennomtrengelig.
Byggingen av muren var i full sving 18. mars 1969 da Arild Knutsen ble født. På forsiden av VG den dagen advarte lederen for den svenske «krigen mot knarket» om at «Norge vil arve vårt narkotikaproblem». Noen måneder senere kom publikumssuksessen Himmel og helvete, en ikke altfor subtil film om to norske tenåringer som prøver hasj og ender med å prostituere seg og slenge seg i døden fra et dansk hotellvindu.
Dette var rusbakteppet Knutsen vokste opp med.
Med hjelp fra storesøsteren hadde han lært seg å lese og skrive da han var fem år. Han hadde mange venner, familie og skole i nærheten. Mye gikk på skinner.
Men så, da han var syv år, skilte foreldrene seg.
Hverdagen ble vanskelig. Knutsen minnes at han røykte sigaretter fra han var syv år gammel, og drakk fra tiårsalderen. Moren visste at det var noe galt.
– Men klarte ikke ta han for noe spesielt. Jeg var veldig årvåken på det. Da han og kameratene kom inn døra, så måtte de puste på meg først, sier Berit Rodian Pedersen.
Dop holdt han seg langt unna.
– Jeg pleide å ha med hjemmelaget vin på barneskolen. Men narkotika? Aldri i verden.
Thorvald Stoltenberg er en av de store, sier Knutsen. En av de mange andre som har bidratt til rusreformen, som forhåpentlig snart vedtas av Stortinget.
Ett år har gått siden den tidligere rusmisbrukeren satt der i Wien med en norsk delegasjon, inkludert helseministeren, som presenterte den norske rusreformen for FNs narkotikakommisjon. Da Arild Knutsen takket sin meningsmotstander gjennom 20 år for å ha snudd, brøt salen ut i applaus. Bent Høie svarte med de nå smått berømte ordene «You had right, I had wrong.»
Møtet var en milepæl i Arild Knutsens mangeårige kamp. Reformen vil bli en klar seier.
Kritikere frykter blant annet at den vil gjøre det enklere for ungdom å ruse seg. Knutsen ber dem lese Regjeringens utredning nøyere. Reformen er «en svært konservativ modell», sier han.
– Politiet skal stadig avdekke rusbruk, anholde, visitere, beslaglegge og destruere rusmidlene. Og pålegge møteplikt hos en rådgivende instans i kommunen. Det er strengt. Det er inngripende. Men da får man erstatte det som ikke virker, og det er straff.
Les hele portrettet av Arild Knutsen i Aftenposten her.
03. mars holdt Fagrådet - rusfeltets hovedorganisasjon høringskonferanse om regjeringens rusreform.
Sist på programmet sto politikerdebatten med
Arild Knutsen, leder i Foreningen for human narkotikapolitikk.
Pernille Huseby, generalsekretær i Actis.
Rina Mariann Hansen, sosialbyråd i Oslo Ap.
Stortingsrepresentant Kjersti Toppe, Senterpartiet.
Stortingsrepresentant Carl-Erik Grimstad, Venstre.
Stortingsrepresentant Sveinung Stensland, Høyre.
Debattleder: Jan Gunnar Skoftedalen.
Se debatten her. (YouTube)
UENIGE: Myrvoll sier rusreformen er skadelig for unge. De menneskeliv som hvert år er tapt i overdose har også vært unge. Voksne tungt rusavhengige har også vært unge, skriver organisasjonssekretær i FHN, Tonje Jevari, og Marino Jonassen i FHN Nord.
iHarstad 06. februar 2021: Ingen studier viser til at det er sammenheng mellom økt bruk og straffefritak, av Tonje Jevari og Marino Jonassen i FHN.
Yngve Myrvoll, politiinspektør i Troms politidistrikt skriver i et debattinnlegg i IHarstad 26.02.2021 at rusreformen er skadelig for ungdom og en gave til organiserte kriminelle.
Den kommende rusreform vekker følelser og skaper engasjement i befolkningen, som på mange måter er et sunnhetstegn. Vi mennesker er konstruert slik at vi ofte ikke liker endringer veldig godt. Et samfunn krever endring for å utvikle seg, og endring krever endringsvilje. Det er imidlertid lett å bli opprørt når endringer kolliderer med egen oppfatning.
Men, skal man komme til en fornuftig og en rasjonell forståelse, bør denne være forsknings-, fag- og evidensbasert fremfor moralsk fundert synsing eller tro. Helseminister Bent Høie går foran som et forbilledlig eksempel ved å erkjenne at den ryggmargsrefleksen han tidligere har basert sin forståelse og politiske agenda overfor rusfeltet på, ikke har hold i annet enn synsing og feilslåtte, utdaterte oppfatninger. Lovverk og samfunnsendringer skal ha solide og faglige forankringer. Den foreslåtte rusreform fra regjeringen er nettopp det.
Blant uenighetene om kommende rusreform er oppfatningen av straff som hensiktsmessig reaksjonsform, og da særlig overfor unge. Særlig politiet, men også andre yrkesgrupper som arbeider med ungdom, tviholder på straff og ris både foran og bak speilet. Mange frykter at de fratas sine verktøy for å utføre jobben sin, og for at man blir stående maktesløs overfor ungdom som bruker illegale rusmidler hvis man ikke kan true med straff. Hvis straff, eller trussel om straff, er det viktigste verktøy man mener å ha, har man en temmelig slunken verktøykasse. Helse- og sosialfaglige tilnærmingsmåter underkjennes, til tross for at dette er en tilnærmingsmåte som kan dokumentere god effekt, i motsetning til strafferettslige.
Reformen begrenser ikke politiets mulighetsrom slik det fremkommer i Myrvolls innlegg. Politiet skal fortsatt avdekke besittelse av illegale rusmidler, beslaglegge og destruere, slik praksis er i dag, uansett mengde, også om det er til eget bruk. Mistenkes det salg, så skal saken straffeforfølges på samme måte som dagens praksis. Også om mengden er under de foreslåtte grenseverdier. Dette er svært lite liberalt, og det er lite som tyder på at dette kan utnyttes av hverken gjenger eller organiserte kriminelle. Innføring av en rusreform vil ikke påvirke tilgangen til rusmidler. Tilgang til illegale rusmidler foregår i et illegalt marked som ikke påvirkes av hvilken reaksjonsform brukere møtes med av samfunnet.
Det fremheves ofte fra både politi og ungdomsnære yrkesgrupper at man i dag benytter reaksjonsformer overfor ungdom som ikke direkte er strafferettslige, som et argument for at man skal la ordninger forbli slik de er i dag. Det nevnes eksempelvis samtaler og annen form for oppfølging. Samtaler og annen tilpasset oppfølging skal man så absolutt fortsette med. Det er også rusreformens hovedagenda. Ruskontrakter som ofte presenteres som frivillig og vellykket, er på ingen måte det, med unntak av for noen – de mest ressurssterke. Klarer du ikke å gjennomføre opplegget, så venter straffen. Det er de som trenger mest trenger hjelp som blir mest skadelidende. Igjen.
At norsk ungdom bruker mindre narkotika enn andre land er også et argument som benyttes som «bevis» på at dagens ordning fungerer. Det er nok dessverre ikke så enkelt. Det er riktig at bruk av cannabis er noe lavere blant norsk ungdom, men når det kommer til andre stoffer er vi mer på linje med andre europeiske land. Norsk ungdom er på topp når det kommer til bruk av metamfetamin. Ingen studier viser til at det er sammenheng mellom økt bruk og straffefritak, og heller ikke at straff virker forebyggende for rusmiddelbruk. Holdningsskapende arbeid og kunnskap er et bedre utgangspunkt for å kunne ta gode valg. Det gjelder også for unge og bruk av rusmidler.
Vi leser i innlegget at Politiet ikke har noe ønske om å bruke ressurser på brukere som trenger hjelp og behandling. Det har vi tillit til at mange innen etaten ikke ønsker, selv om vi stadig mottar henvendelse om bøtelegging mm av også mindre mengder narkotika fra personer med store rusproblemer og kjent avhengighet. Dette er rett nok en trend med en svak nedadgående kurve i de største byer, men en praksis som så absolutt fortsatt foregår over hele landet. Noen politidistrikt verre enn andre. Straff skal stå i samsvar med handlingen som straffes. Straff er ment som et tilsiktet onde. Hvordan forsvarer man at man med rett og hensikt skal gjøre vondt mennesker som ruser seg? Det er uforståelig.
Politiinspektøren viser videre til uenighet i at politiets inngripen skal kunne føre til stigmatisering og være ødeleggende for ungdoms fremtid. Å være stemplet som kriminell er ganske stigmatiserende, og det å frarøves muligheter til yrkesretninger i fremtiden kan være ødeleggende. Mange samfunnstopper, politikere, statsministere og verdens presidenter kan være glade for at de gikk under radaren for lovens lange arm, og fikk muligheten til å utøve og virke i sine fremstående posisjoner.
Tidlig inngripen og forebyggende arbeid skal med rusreformen fortsatt prioriteres som politiets oppgaver. Selv om konsekvensen, under gitte grenseverdier, er straffefri, så er den ikke reaksjonsfri. Ansvaret for reaksjonen gis profesjonelle sosialfaglige kompetente fagpersoner som kan tilby tilpasset oppfølging. Med tillit og gjensidig respekt. Grensesetting kan utføres uten straffetrusler. Det er lenge siden vi sluttet å slå barn som et ledd i barneoppdragelsen. Politiinspektøren skriver at mange takker i voksen alder politiet og hjelpeapparatets for trygg inngripen i en kaotisk periode av livet. Det vil mange voksne gjøre også i framtiden, selv om de har blitt møtt med en sivilrettslig reaksjon i stedet for en strafferettslig. At unge blir sett, ivaretatt og respektert er fortsatt nøkkelen.
FHN er en brukerorganisasjon på rusfeltet, og er i kontakt med brukere, tidligere brukere, og pårørende. Vi mottar stadig henvendelser fra fortvilte foreldre til ungdom som er i fare for å utvikle et problematisk rusbruk, men som unnlater å kontakte både politi og hjelpeapparatet i frykt for nettopp konsekvensene av straff og ruskontrakter - som på sikt kan forverre situasjonen.
Les artikkelen i iHarstad her.
Erlik Oslo februar 2021: NEI TIL UTENDØRS VÆRESTED FOR OSLOS RUSMILJØ, skrevet av Even Skyrud og Kari Bu. Foto: Leikny Havik Skjærseth.
I tråd med Velferdsetatens utredning konkluderer byrådet med at det ikke gås inn for et skjermet, utendørs værested for det åpne rusmiljøet i Oslo, siden det er usikkert om tiltaket vil ha god effekt.
I Oslo har politiet «jaget» rusavhengige fra sted til sted i over 40 år, uten at åpne rusmiljøer har forsvunnet. Slike russcener er både et sosialt samlingssted og en markedsplass. Ville det vært bedre å gi rusavhengige et utendørs værested hvor man tolererte bruk og salg av ulovlige stoffer?
I juni 2019 ble byrådet i Oslo bedt om å utrede dette, i et privat forslag fra Julianne Ferskhaug (V) og Aina Stenersen (Frp). Nå har Velferdsetaten undersøkt fordeler og ulemper, som er lagt fram i et høringsnotat fra Byrådsavdeling for arbeid, integrering og sosiale tjenester. Utredningen viser at få andre byer i Europa har opprettet slike områder. Bergen har gjort det, i tilknytning til Gyldenpris Mottakssenter med brukerrom. Værestedet har bedret forholdene akkurat i dette området, men andre steder i Bergen er situasjonen med åpne rusmiljøer omtrent som før.
I Oslo har rusmiljøet de siste årene oppholdt seg i Brugata og Storgata, rundt Gunerius kjøpesenter. I tillegg har det vært omsetning av illegale rusmidler langs Akerselva og i området rundt Vaterland, samt utenfor Fyrlyset i Urtegata. Personer herfra med tilhørighet til Oslo er allerede godt kjent for kommunen. De aller fleste har et botilbud, og det fins mange tilbud om sosiale møteplasser og aktiviteter.
Arild Knutsen, leder i Foreningen for human narkotikapolitikk (FHN), lanserte først ideen om å etablere et utendørs værested for rusavhengige i Oslo. Etter byrådets innstilling i saken er han oppgitt, men likevel optimist.
– Jeg er både overrasket og imponert over responsen forslaget fikk, sier Arild Knutsen.
– Det har vært seminarer, konferanser og møter om muligheten for et utendørs værested. Utredningen fra Velferdsetaten og innstillingen fra byrådsavdelingen er også omstendelige og gjennomarbeidet. Problemet er at det skinner gjennom at utredningen er skrevet av dem som er motstandere av forslaget som sådan.
Knutsen innrømmer at forslaget har vært svært omstridt både innenfor rusomsorgen, i byrådet og innad i partiene. Men han mener både at konklusjonene som trekkes er «rystende gale» og at kampen om opprettelsen av et værested ikke har vært helt rettferdig:
– Dette var fryktet, men også egentlig ventet. Flere interesseorganisasjoner og politikere har drevet en ren kampanje for å fremstille etableringen av et værested som å legge til rette for kriminalitet. Også media har vært delaktige i dette. Aftenposten omtalte det som «en markedsplass for kjøp og salg av narkotiske stoffer». Denne holdningen går igjen i innstillingen også. At det vil være å legge til rette for kriminalitet, og derfor vil bryte med straffelovens bestemmelser.
I innstillingen konkluderes det blant annet med at det må søkes om dispensasjon fra det ordinære lovverket ved å ty til den såkalte brukerromsloven, dersom et utendørs værested skal etableres. Denne loven innebærer at det gis unntak fra straffeloven slik at en registrert bruker av tjenesten ikke kan straffes for å injisere narkotika eller for å besitte en brukerdose i et såkalt sprøyterom eller i lokaler tilknyttet dette.
Knutsen synes dette er merkelig, all denne tid dispensasjon ikke har vært nødvendig i Bergen, som han mener har etablert nettopp denne type værested med hell.
– Mitt spørsmål blir da: bør ikke Oslo kommune gå til anmeldelse av Bergen kommune? De bryter jo ifølge utredningen straffelovens bestemmelser, konstaterer han.
– Jeg synes nesten litt synd på dem som fremmer dette politisk og promoterer denne måten å jobbe på i Bergen, når byrådsavdelingen i Oslo kan få seg til å skrive noe sånt. Det samme gjelder for den politiske ledelsen i Århus, hvor Nåleparken ligger. Det var jo der vi opprinnelig hentet inspirasjon fra til forslaget.
Knutsen kan fortelle at værestedet i Århus ble etablert i en tid da bruk av narkotika var avkriminalisert i Danmark. Da rekriminaliseringen kom i 2004, måtte byrådet i Århus forsvare friområdet Nåleparken overfor Folketinget, som innså at værestedet kunne fortsette å eksistere selv om besittelse og omsetning igjen var ulovlig:
– Nåleparken handler om å dempe stigmaet for rusbrukerne og gjør byen til et bedre sted for både dem og den øvrige befolkningen. Beboere, næringsliv og politikere er fornøyde med tingenes tilstand. Så populært er tiltaket at det blir ansett som et politisk selvmord å bygge det ned.
Et punkt som særlig opptar Arild Knutsen, er forskningen som det henvises til i utredningen. Denne veier tungt når konklusjonene trekkes i byrådsavdelingens innstilling:
– De lener seg tungt på en rapport fra Seraf (Senter for rus- og avhengighetsforskning, journ.anm.) skrevet i 2011, der de har tatt for seg fem byer i Europa. For det første blir det altså lagt sterkt vekt på ti år gamle data, og for det andre er det ikke til å legge skjul på at rusforskere i Norge den gang var stokk konservative, sier Knutsen.
– Forskerne reiste fra det politiforfulgte, åpne rusmiljøet i Oslo, ned til byer hvor man hadde løst opp disse miljøene og åpnet for toleranse, væresteder og heroinklinikker. Så dro de tilbake til Oslo, hvor overdosetallene på gata utenfor kontorene deres var skyhøye i forhold til i gatene de hadde besøkt, og skrev negativt om den praksisen de hadde sett i utlandet. De hadde ikke noe til overs for «forferdelige», liberale land som Nederland, Sveits og Østerrike. Denne utdaterte rapporten har dessverre fått altfor mye plass i utredningen.
Et annet moment som nevnes av flere høringsinstanser i Velferdsetatens utredning, er faren for rekruttering av ungdom til det åpne rusmiljøet, skulle man etablere et «friområde». Ifølge FHN-lederen er dette helt misforstått. Han forteller fra sine egne erfaringer som rusbruker i hovedstadens åpne rusmiljø:
– Da vi hadde Plata ved Oslo S frem til 2004, var det lav rekruttering til rusmiljøet, men så jaget politiet oss vekk derfra, og miljøet ble spredd. Først da økte rekrutteringen av yngre folk. Dette oppfattet ikke politiet eller Uteseksjonen, fordi de ikke lenger visste hvor de skulle se. I deres øyne ble «sprengingen» av Plata et positivt tiltak, sier Knutsen.
– Det var først i 2019/2020 at spesielt Uteseksjonen begynte å skjønne at tilstanden hadde forverret seg. Det var større trykk på lavterskelapparatet og mye rekruttering av ungdom inn i de tunge miljøene. Eksperimenterende ungdom i faresonen holdt seg unna Plata, fordi det var et lukket miljø med mennesker det var lett å se at var syke og vanskeligstilte. I dag kan du gå ned gata og bli tilbudt både det ene og andre.
Det Knutsen finner mest rystende i den ferske innstillingen, er den gjentagende påstanden om at et utendørs værested vil legge til rette for narkotikakriminalitet. Han mener det virker som man bare ønsker å fortsette den, i hans øyne, forfeilede politikken som har vært ført til nå, bare med enda større politinærvær.
– Det er som om det er 80-tallet som ringer, sier han med et sukk.
– Hvorfor kan man ikke ta de positive erfaringene fra Bergen og Århus til etterretning og igangsette et lite forsøksprosjekt? Et hvor man ser om konseptet med et utendørs værested kan tilpasses Oslo?
Knutsen mener han selv vet svaret på sitt eget spørsmål:
– Det er fordi Byrådsavdelingen på forhånd har bestemt seg for at de ikke ønsker å gå i denne retningen i skadereduksjonstenkningen, sier han.
– De ønsker i stedet mer politikontroll. Det er gammeldags, og ikke i takt med flertallet på Stortinget, som mener vi skal slutte å kriminalisere tunge rusbrukere.
Til tross for den negative konklusjonen i innstillingen, tror likevel Knutsen at et utendørs værested for Oslos tunge rusbrukere en dag kommer til å bli en realitet:
– Selv om jeg kan høres noe krass ut mot byrådsavdelingen som står bak, må jeg også berømme dem for å invitere alle til en skikkelig høringsrunde nå i etterkant. Vi og mange andre skal sende inn svar, og den politiske prosessen fortsetter.
Knutsen er altså fortsatt optimistisk og konkluderer slik:
– Det kommer en rusreform som vil forandre dagens lovverk. Med den vil nulltoleransen mot rusbrukere forsvinne, og disse innsigelsene vil ikke lenger være gyldige. Det å være motstander av denne type værested er rett og slett ikke i tråd med hva som er i ferd med å vedtas på dette feltet.
Les hele artikkelen på erlik.no her.
Stjørdals Blad 02. mars 2021: Roper varsku om den nye reformen: – Vi må ikke glemme at det finnes unge som bruker rus fordi det er spennende, skrevet av Anette Fossmo.
Regjeringens nye rusreform foreslår at besittelse av narkotiske stoffer til eget bruk, ikke lenger skal være straffbart.
Dette er så lenge man holder seg innenfor de gitte grenseverdiene – selv om det fortsatt er forbudt. Straffen erstattes med et tilbud om hjelp, i form at obligatoriske rådgivning og frivillig oppfølging
Burde differensieres
Politikontakt i Stjørdal, Hanne Blekkan, synes generelt at fokuset på å hjelpe fremfor og straffe er positivt. Men det hun savner i den nye reformen er et skille mellom bedre helsehjelp til rusmisbrukere og andre som er i besittelse av narkotiske stoffer.
– Det er veldig fint å oppdatere seg, tenke nytt og prøve å gjøre ting på en bedre måte. Det er kjempebra at de tunge rusmisbrukerne nå får bedre hjelp og at det skal bli et mindre stigma rundt dette. Men jeg synes det er merkelig at det ikke differensieres, sier hun og legger til:
– Det er ingen som protesterer på at vi skal hjelpe de syke, men den nye reformen går på bekostning av alle.
Det Blekkan mener når hun sier reformen går på bekostning av alle, er at reformen åpner opp for at alle kan oppbevare narkotika uten å bli straffet.
– Vi må ikke glemme at det finnes unge som bruker rus fordi det er spennende, på samme måte som alkohol, forklarer hun.
– Hvilke signaler sender ordet avkriminalisering ut og hvordan tror du ungdom vil tolke begrepet?
– Helse- og omsorgsminister Bent Høie var ganske bestemt på at ingen unge misforstår dette, men det stemmer jo ikke. Jeg er redd for at det fører til økt bruk og at flere unge tenker at det er greit å prøve. At unge ikke misforstår dette i det hele tatt, det kjenner jeg meg ikke igjen i, sier Blekkan.
Hun forteller at hun tidligere har møtt ungdom som trodde at den nye reformen betydde at Norge var på vei til å gjøre narkotikabruk lovlig.
Allerede gode løsninger
I stedet for straff foreslår den nye rusreformen obligatorisk møte med kommunale enheter. Men oppfølgingen er frivillig. Det betyr i praksis at man kan stoppe å møte etter første avtale.
– Reformen kan risikere at flere blir avhengige og at vi får flere som må inn i hjelpesporet. Den burde vært gjeldene for de som er syke, men ikke for resten. Vi har allerede gode straffemessige løsninger som ikke har store konsekvenser for ungdom, forklarer Blekkan.
Per i dag kan ungdom skrive under på en ruskontrakt med varighet på et halvt års tid. Der blir de fulgt opp av eget team hvor de rette hjelpeinstansene er involvert.
– Løsningen vi har i dag fungerer, det er straffbart, men det ødelegger ikke noe for fremtiden, så lenge de følger tiltakene. Det snakkes for lite om hvordan den nye rusreformen kan påvirke ungdom, sammenlignet med de tunge rusmisbrukerne.
For å forhindre at den nye reformen går utover ungdommen, burde heller det nåværende tilbudet styrkes, mener Blekkan.
– Svakhetene i dag er at tilbudet er forskjellig over hele landet, men en løsning hadde vært å gjøre det likt landet over. Løsningen vi har i dag er god, men den blir dysset ned som straff. Vi er jo ikke ute etter å straffe noen, vi vil jo folk godt og ønsker å hjelpe, understreker hun.
Hun forteller at flere ungdommer har fortalt at de ble glade for at de ble tatt, for det var først da de forsto alvoret og skjønte selv at de måtte slutte med rus.
Et kjempesteg
– Den nåværende politikken skader mer enn rusen gjør.
Det sier John Melhus fra brukerorganisasjonen Foreningen for Human narkotikapolitikk (FHN). Melhus har jobbet med ruspolitikk i over 10 år og mener rusreformen er et kjempesteg – spesielt for de som sliter mest.
Melhus har også jobbet mot å endre ruspolitikken på internasjonalt plan i FN. I 2019 gikk alle FN-byråene ut og støttet forandring i narkotikapolitikken. I 2020 ble Norges nye rusreform godt mottatt av FNs narkotikakommisjonen CND.
– Forslaget ble møtt med åpne armer fra flere byråer, blant annet WHO. Zaved Mahmood fra kontoret til FNs høykommissær for menneskerettigheter gikk så lang at han sa han håpet resten av verden fulgte etter, sier han.
Melhus forteller at de er fornøyde med regjeringens forslag til ny rusreform.
– Det er veldig stort, det er noen som kaller det århundrets sosialpolitiske reform. Straff fungerer ikke for de som er avhengig av illegale rusmidler, det er riktig helsehjelp de må ha. De har som oftest andre problemer som ligger i grunn, som psykiske problemer eller traumer og bruker rusmidler for å medisinere seg, forklarer Melhus.
At reformen vil føre til en økt bruk blant befolkningen mener han er lite trolig.
– Det er den største motstanden til å erstatte straffereaksjonen med hjelp, men rusreformutvalget gikk igjennom rapporter fra land som allerede har avkriminalisert. Der konkluderte de med at det ikke var belegg for at det ville bli økt misbruk.
Han poengterer at avkriminalisering ikke betyr legalisering og at besittelse fortsatt er ulovlig.
Rådgivning bedre konsekvens
Han tror å flytte fokuset fra straff til hjelp vil kunne virke forebyggende, også blant ungdom.
– Viser man forståelse er det enklere for unge å prate fritt med deg og ta innover seg hvilke skader rusmidler har. Men trues de med straff, kommer de hele tiden til å si det de tror du vil høre.
Frykten om straff kan også hindre ungdom i å ta kontakt med hjelpeberedskap i nødsituasjoner.
– Er det snakk om rus, og kontakter ambulansen blir ofte også politiet kontaktet. I Norge er det forbudt å være påvirket, så hvis noe oppstår, så kan frykten for å bli arrestert forhindre at de kontakter hjelp. Hvis konsekvensen heller er rådgivning, så faller denne frykten bort.
Melhus er ikke enig i at den nye rusreformen burde differensieres.
– Det kan fort bli et problem å ha en lov for de som er «avhengige» og rekreasjonsbrukere. For hvem skal bestemme hva som er en tung bruker? Vi bør ha en lov som passer for alle, sier han.
Han mener også at det er flere problemstillinger knyttet til ruskontraken.
– For det første så må de urinere i påsyn av voksent helsepersonell opp til tre ganger i uken, noe som både er inngripende og krenkende for ungdom som allerede er sårbare og usikre, forklarer han.
Han peker på at helsedirektoratet mener ruskontrakter bør unngås og at undersøkelser viser at ungdom som ikke har noe problem klarer seg, mens de som har problemer fra før kommer dårlig ut av det.
– De går også over til å prøve andre stoffer som hurtigere forsvinner ut av systemet, eller ikke vises på prøver i det hele tatt
Etterlyser en nyansert debatt
Melhus mener motstanderne av rusreformen får for stor plass, og at saken må belyses fra begge sider.
– Vi må nyansere den offentlige debatten rund rusmidler.I de store byene har dette vært en debatt i mange år, men her i mindre byer har ikke den samtalen vært like tilstedeværende, sier han og legger til:
– Det er mange misforståelser ute og går som gror ut av frykt for noe annerledes. Det vi trenger er en holdningsendring. Vi må gå fra å si «du skal straffes», til å si «la oss prate om det sammen» og finne andre løsninger, avslutter han.
Les hele artikkelen i Stjørdals Blad her.
«Ap velger å konkurrere med Senterpartiet om hvem som finner det mest uakseptabelt at noen bruker andre rusmidler enn alkohol. De overser totalt kunnskapen fra utredningsrapporten og baserer sine utspill på en hensynsløs signalpolitikk», skriver Arild Knutsen, leder i Foreningen for human narkotikapolitikk (FHN). Foto: Heiko Junge/ NTB
Nettavisen 03. mars 2021: Rusreformen betyr ikke at det er fritt fram, av Arild Knutsen, leder i Foreningen for human narkotikapolitikk.
I femti år har vi marginalisert rusbrukere, på samme måte som vi en gang gjorde med homofile. Nå må vi krysse fingrene for at Ap tar avstand fra Sps kunnskapsløse og villedende ruspolitikk.
Det har vært pinlig å lese utfallene mot regjeringens rusreform de siste dagene. Særlig fra Senterpartiet og deler av Arbeiderpartiet. Utspillene er preget av moralsk panikk og sterk motvilje til å ta innover seg ny kunnskap.
Det hevdes at det skal bli lov å være i besittelse av stoffer, begrepene legalisering og avkriminalisering sauses sammen og reformen fremstilles som radikal og liberal.
Nå skal det liksom bli fritt fram.
Sist i rekken var fem Ap-ordføreresom i VG 26. februar fremstilte det som at reformen ikke forebygger at ungdom rekrutteres til rus, de mener den kan rulle ut en rød løper for rusavhengighet hos ungdom og tegner et bilde av at tilgangen på rusmidler skal bli større.
Dette er mildt sagt kunnskapsløst og villedende. Dersom de hadde forstått bedre og var tro til sitt partis verdier, ville de plassert seg i den andre skalaen av debatten.
Rusreformen er kunnskapsbasert og bidrar til humanisering av et betydelig antall marginaliserte. Den er et politisk mesterverk som ligger an til å bli vår tids viktigste velferdsreform. Brukere av ulovlige rusmidler skal ikke lenger behandles som en masse med dårlige egenskaper, men tilbys individuell oppfølging i tjenesteapparatet.
Både nasjonalt og internasjonalt vekker det oppsikt at Norges regjering, ledet av det borgerlige Høyre, har kommet til å foreslå avkriminalisering av narkotika. Hvordan i all verden kunne dette skje?
Jo, fordi dette i realiteten er en progressiv, men samtidig svært konservativ modell. Som man kan lese av Morgenbladets Markus Slettholms grundige analyse av regjeringens rusreform (26. februar) så er den ment som et bolverk mot den rusliberale vinden som nå blåser gjennom USA og Vest-Europa.
Det var to spesifikke grunner til at helseminister Bent Høie nedsatte et utvalg for å samle dokumentasjon og foreslå en modell for å oppnå formålet med rusreformen.
Høie endret standpunkt etter etopprop i VG (2016) der flere brukerorganisasjoner på rusfeltet krevde at bruk av narkotika ikke bør straffes, med støtte fra en rekke fremtredende samfunnspersoner.
Det ble flertall på Stortinget i desember 2017 for å overføre ansvaret for narkotikaproblematikken fra justisvesenet til helsesektoren.
Rusreformutvalgets forslag ble lansert i desember 2019 i en 416 siders rapport, basert på grundig dokumentasjon. Siden har det vært til høring og kraftig debattert. Det er mengdebegrensningene, eventuell forpliktelse til å møte opp hos en kommunal instans og manglende skille mellom rusavhengige og andre brukere av illegale rusmidler som har vekket mest kontrovers.
Uvalgets innstilling ble presentert på et møte i FNs narkotikakommisjon i mars 2020 og tatt imot med åpne armer av både Verdens helseorganisasjon, FNs høykommisær for menneskerettigheter og det internasjonale narkotikakontrollbyrået. Forslaget ble erklært som «best practice» innenfor FNs narkotikakonvensjoner.
Norges politiske landskap er mer reaksjonært og derfor har regjeringen strukket ut en hånd til kritikerne og imøtegått kritikken med å lansere en strengere og mer dynamisk modell enn utvalgets.
Mengdebegrensningene ble mer enn halvert og det foreslås et gebyr på kr. 2400 ved manglende oppmøte, men regjeringen opprettholder at man ikke kan gjøre forskjell på hvilke brukere som skal avkriminaliseres.
Blir det så fritt fram? Ikke på noen måte.
I 1972, året etter at Richard Nixon erklærte en «all out war on drugs» ble det foretatt lovendringer i forbindelse med at homofile ikke lenger skulle behandles som kriminelle.
Både seksualmoral og rusmoral er tuftet på en frykt for at frihet for minoriteter, til å gjøre som man vil, kommer til å skape en bølge som vil rive ned samfunnets strukturer.
Debatten raste og homofili ble stående som en psykiatrisk diagnose til 1978. Friheten til tross: Samfunnets strukturer består i 2021.
Så tilbake til 1972: Ville du opplevd det som fritt fram dersom politiet etter lovendringene stadig hadde hatt som oppgave å avdekke og avverge at menn har sex med menn? Om homofile stadig hadde blitt anholdt, visitert og fått beslaglagt kondomer til tross for at det øker risikoen for negative helseeffekter?
Om politiet hadde etterforsket om de drev med organisert omgang, om flere var involvert? Og hvis det kun var et ellers uskyldig par politiet kom over, så ville de sagt: - Ok, dere skal ikke straffeforfølges, men får et klekkelig gebyr om dere ikke tar imot hjelp?
Nettopp så strengt er regjeringens forslag til rusreform.
I tillegg rammer politiets praksis skjevt: Har du foreldre med lav utdannelse er sjansen for å bli tatt syv ganger større enn om du har foreldre med høy utdannelse.
Den reaksjonære kritikken fra Arbeiderpartiet skjærer i øynene fordi - dette vil de ikke gjøre noe med! Derimot støtter de folkene innad i regjeringen, fra Kristelig Folkeparti og blant justispolitikerne i Høyre, som har forhandlet seg fram til å innføre dette gebyret og gjort mengdebegrensningene unødvendig små.
De hardest utsatte får negative helsekonsekvenser og de aller fleste vil skynde seg å skaffe penger for å kjøpe inn nye, når politiet tar beslag i brukerdoser. Det er til skade for brukere og vil gagne selgerne - men heller ikke dette er Arbeiderparti-ordførerne opptatt av.
Isteden velger de å konkurrere med Senterpartiet om hvem som finner det mest uakseptabelt at noen bruker andre rusmidler enn alkohol. De overser totalt kunnskapen fra utredningsrapporten og baserer sine utspill på en hensynsløs signalpolitikk.
Vi kan bare krysse fingrene for at bredden og ledelsen i Arbeiderpartiet tar endelig avstand fra dette på landsmøtet i april.
Ellers kan vi stå igjen med en rødgrønn allianse som vil avstå fra å ta et oppgjør med den repressive marginaliseringen som har pågått i 50 år.
Les artikkelen i Nettavisen her.
